Hur kommer det sig att man kan ha så lätt över att falla på samma sten över och över igen? Varför är det så svårt att släppa taget om en person? Varför nöjer man sig med så lite från en person man tycker om? Att det kan vara så lätt att ha ett återfall på samma person.
Hur kommer der sig att en person kan ha en sån stor makt över någon annan. varför låter man det hända utan att man ens märker något?
Orkar inte med att känna något just nu. Är ledsen men samtidigt glad, och arg men lugn. Jag orkar inte med min hjärna allt kommer på en och samma gång och resultatet blir att jag tänker en massa på nätterna och inte kan sova.
Inatt sov jag inget. 1 Min rommie åkte tillbaka till Chile 2 Ingen som sa godnatt 3 Kände mig galet ensam och övergiven 4 Massa tankar snurrade runt 5 Månen var vaken så jag var vaken (Frozen)
Och i natt kommer det knappast bli mkt mer sömn heller då jag ska jobba :( mer tid åt att tänka mer tid åt att skaffa skit i huvudet! Hoppas att denna period bara går över snart jag vill tillbaka till mina fridfulla nätter av bara sova och inget som störde min sömn :/
Ååååååååh piss morgon man har haft på jobbet, som rubriken säger så har vi personalbrist. Hatar när folk ringer och sjukanmäler sig. Inte för att de är sjuka utan mest för stressen som bildas efter det. Plus att vi har dubbel direktiv! Vikarier ska nämligen inte göra sånna saker då man bara är timanställd men samtidigt så ska man ju fixa in någon och fixa så att passet är okej.
Att man inte svarar i beredskapstelefonen gör ju saken inte bättre! Tur att kollegorna är snälla och hjälper en! Okej jag har rätt bra koll på hur man gör och inte gör och vem man ringer och inte ringer. Men jag gillar inte när man får ansvar man inte ska ha och sen inte får nån sorts creed för det. Ska jag göra nåt eller beordra in nån så vill jag ju veta att jag har en samordnare eller åtminstånne en fast personal som tycker att det är okej. Plus att allt blir lättare när man kan bolla ideer med nån annan som vet vad man går igenom!
Allt är nu dock fixat och all stress är nu över. Jag tycker jag har gjort ett bra jobb som har fixat hela dagen och bara använt så lite resurser som möjligt!
Att vara underbemannad är nog det värsta jag vet! Att inte kunna ringa in folk för att de inte är i stan eller bara ringa utan att få svar. Det är så URSCH!!! Jag vet inte hur vi ska göra nu till hösten. Bara tanken av att vi kommer bara vara två vikarier gör mig på dåligt humör! Hoppas hoppas att cheferna tar tag i det här och skaffar in nya vikarier för vi behöver mer människor som kan och vill jobba!
Som jag trodde så var jag bara sams med en av kusinerna! hahaha Men hatar när folk får mig att hålla tyst och det gjorde både min moster och en av mina kusiner. Vilket gjorde mig bara sur men sa inget och när det eskalerade mer och mer så fick jag lov av mamma att säga ifrån och fan att jag inte fick en ända chans att sätte dem båda på plats!!!! Men men nu är dem borta och det är dags att börja med att ha ROLIGT!
Ja snart är lugnet hemma över. Vi har redan besök men han åker hem till sig imorgon och även om han var besök kändes han mer som en del av familjen. Vi alla tyckte om honom och M hittade en bra kille att kalla POJKVÄN! hahahah min plutt har kille :( hon är så stor! Men tillbaka till saken! Våra gäster från chile kommer på tisdag och jag vet inte om jag längtar tills de kommer eller tills de åker hem! Snäll jag är som vill redan att de återvänder innan de ens har kommit hit.
Men men delvis varför jag inte vill ha dem här är nog för att jag har fått nog av släkten för typ 2 år. Sen för att jag har bara en relativ bra relation till bara en av dem som kommer och med den andra har vi ALDRIG klickat! och för det För det tredje finns det massa jobbpass som jag vill ha men får inte då mamma och de tvingar mig att ta ledig i 2 veckor. Vi kommer inte ens göra något roligt så fattar inte meningen med att vara ledig. Jag vill JOBBA tjäna en massa och sen dra här ifrån! hahaha men men life is a bitch.
Hemma hos oss har mina föräldrar alltid sagt att man ska ha en åsik. Beror inte om vad eller om vem bara man har en och inte är en i mängden. Där av har vi ibland (ganska ofta) hestiska diskutioner/debatter.
När vi har haft gäster över och det blir en diskution/debatter så har de försökt att lugna ner oss. Mest blir det jag och pappa som pratar emot varandra, för vi har rätt så olika åsikter om allt och vi står för det vi känner och vi ger oss inte. Vilket hände idag, vi satt vid matbordet och åt lunch. Då kommer syrran och säger hur bra det går för henne att skriva sitt tal och det triggade pappa att säga emot henne otroligt mycket.
Vilket jag inte förstår är att han var den som alltid har sagt att vi ska stå för våra åsikter. Men han låter oss inte yttra oss då allt är fel eller inte helt rätt enligt honom. Så vår diskution börjar, lätt vi låter varandra prata till punkt och respekterar varandra. Men allt ändras när en av oss blir abruten av den andra. Vilket blir helt f*cked up för då blir det gräl.
Allt brukar oftats sluta med att mamma tvingar en av oss att ge upp och då blir vi båda lika frusterade och går till sina respektive rum och pratar inte med varandra på flera timmar elr nån dag.
Hemma hos oss har mina föräldrar alltid sagt att man ska ha en åsik. Beror inte om vad eller om vem bara man har en och inte är en i mängden. Där av har vi ibland (ganska ofta) hestiska diskutioner/debatter.
När vi har haft gäster över och det blir en diskution/debatter så har de försökt att lugna ner oss. Mest blir det jag och pappa som pratar emot varandra, för vi har rätt så olika åsikter om allt och vi står för det vi känner och vi ger oss inte. Vilket hände idag, vi satt vid matbordet och åt lunch. Då kommer syrran och säger hur bra det går för henne att skriva sitt tal och det triggade pappa att säga emot henne otroligt mycket.
Vilket jag inte förstår är att han var den som alltid har sagt att vi ska stå för våra åsikter. Men han låter oss inte yttra oss då allt är fel eller inte helt rätt enligt honom. Så vår diskution börjar, lätt vi låter varandra prata till punkt och respekterar varandra. Men allt ändras när en av oss blir abruten av den andra. Vilket blir helt f*cked up för då blir det gräl.
Allt brukar oftats sluta med att mamma tvingar en av oss att ge upp och då blir vi båda lika frusterade och går till sina respektive rum och pratar inte med varandra på flera timmar elr nån dag.
Har jag sagt att jag fyller år om 10 dagar? Well I do!
Oj vad jag känner mig gammal när jag tänker att snart så fyller jag hela 23 år.
Vill inte ens tänka på min födelsedag då alla hemma blir sura över att jag jobbar den dagen. Vilket jag inte har nåt emot då jag inte vill spendera den hemma. Vill inte ens fira den. Eller jo det vill jag men med människor som tycker om mig och inte sånna som pappa som bara bråkar med mig hela tiden. Jag vill bara fylla mig av positiv energi och glada människor.
Aja ska INTE byta pass med nån för jag vill jobba gärnet i Maj, Juni och Augusti!
Känns inte som vår, fast det är svensk vår väder. Men min lilla lista som skulle göras innan Maj, har gått upp i rök. Mitt körkort är helt stop på då jag inte kan övningsköra med någon. Plus att med allt som har hänt här hemma så har jag fan inte huvud att tänka på körkortet. Spara pengar har ju inte heller gått så bra då jag har lånat ut en massa till mamma för att hon ska fixa bilen. (vilket är bra!) Hyra husbilen till sommaren gick snett då vi var försent ute. Tydligen ska man boka husbilarna ett år i förväg. Dude vi visste inte ens att vi skulle få gäster förens i December.
Det enda som har gått "bra" är nog att bestämma vart vi vill åka. Då 6 av 7 personer vill till London. Så vi ska åka dit ch se om vi hinner till Paris också. Och sen bila hem genom Tyskland. Meeeep det ska bli sååååå kul. En av kusinerna som kommer var hon som jag spenderade nyår med. Hon och jag är rätt så lika och vi kommer bra överens. TOPPENBRA!!!
Idag har jag varit och tittat till lägenheter. Oj vad kär jag blev i 2 stycken!
Den ena var en 3a som hade ett stort sovrum, ett lite mindre, lagom stor kök och liten vardags rum.
Jag och mamma pratade ifall vi köpte den så skulle vi ta sönder väggen till det lilla sovrummet som låg precis intill vardagsrummet och göra vardagasrummet större. Förutom det så gillade vi allt annat.
I den andra (den jag gillade mest) var en 2.5a. Alltså ett rum, vardagsrum, kök, toalett och en etage (tror det var så det heter) men en liten övervåning. Som kan fungera som vardagsrum eller som sovrum eller kontor. Vad vet jag, men till det mesta! Jag skulle göra det till ett sovrum!!! och i sovrummet skulle jag göra en "walk-in closet" OMG tänk ett helt rum med plats åt kläder skor smyken. OJ vad jag låter tjejig hahaha.
Men back to the point. Jag såg mig själv bo där med alla mina saker och med ett liv hahaha såg vad jag ville ha allt och hur allt skulle bli när jag blev klar med inredningen och all sån tråkigt skit.... Så nu ska jag lägga ett bud på den lägenheten och HOOOOOOOOOOOOOOOOOPPAS på att ingen budar högre än mig så jag vill ha den :P hahaha
Allt börjar med att dagpersonalen inte hinner handla till dagens middag, så jag blir tvungen att ta med mig en brukare och gå och handla. Jag återvänder till basen ingen annan personal har förberett något så jag får göra allt även om kl då har hunnit bli 16:30 och jag har 30 min på mig att göra maten. Vilket jag inte hinner!!! maten blir 30 min sen och det gör flera brukare upprörda men det var verkligen inte mitt fel! Jag bad om hjälp men ingen ställer upp jag säger flera gången att maten kommer bli sen om jag inte får hjälp men alla (personalen) struntar i mig och att brukarna säger åt personalen att hjälpa mig så att maten blir klar innan hjälper inte heller. Men jag får en brukares mamma att hjälpa mig med de stuvade makaronerna medans jag gör salladen och då gick det fortare.
Men när alla hade satt sig så satte sig personalen också och bara förväntar sig att jag ska servera dem. Då fick jag NOG och la maten i alla skålar och tog min tallrik och gick och satte mig. De tittar på mig som att jag hade gjort nåt fel. Då sa jag att maten var i skålarna och att de (personalen) fick hämta till sina bord. Då kommer en av personalen och säger "Men så kan du ju inte göra, det är ju du som har hand om maten då måste du servera." Där såg jag rött! Jag bad om ursäkt och tog min tallrik och gick in till kontoret och åt min mat. Efter maten så kommer en av personalen in till kontoret och säger att jag ska duka av för att det är saker som hon som fast måste göra. Då blir jag sur och säger ifrån, Hade hon bara sagt det snällare eller med en annan tonart så hade jag inte blivit förbannad. Men jag går till köket och plockar undan då tappar jag 3 tallrikar jag plockar upp och fortsätter att plocka undan. Efter det ska jag gå in och städa med en brukare, men näe då kommer den andra personalen och bara du måste byta med mig jag klarar inte av en brukare. Då säger jag NEJ och hon blir sur och går. Jag städar med brukaren och ser att köket är helt upp och ner, jag börjar plocka undan IGEN och får det fint i köket innan jag börjar med kvälls fikat. Då är det klart över tiden som den skulle ha börjat och den fasta personalen börjar hacka på mig IGEN. Men jag skiter i dem och kör mitt eget race och fixar klart fikat.
Sista för dagen var att lägga en brukare vilket går rätt så fort och jag hinner precis tills jag ska sluta. Jag tar mina saker säger hejdå till alla och börjar gå ut, precis i sista stund hinner de stoppa mig och ber mig försöka få en bbrukare hem. Jga lyckas med det och de blir nöjda. Så jag kom hem ganska så sent idag :/ Inte alls när jag skulle och inte skulle de ändra på schemat men F*CK de jag ska ha mina extra minuter :P hahahaha
Hej håller på just nu planera min sommar:) Jag vet att detär rätt så tidigt men vi får "fin" besök från Chile i Juli, så den månaden kommer att spenderas med dem och på jobbet. Vi (mamma och jag) har kollat på husbil och olika ställen vi kan åka till :)
Saker som MÅSTE göras innan MAJ:
1 skaffa körkort
2 hyra husbil
3 bestämma resemål
4 spara pengar
Kommer inte på mer viktiga saker jag måste göra innan Maj. Juste ta körkort står först för att det är viktigast. MÅSTE ha det till innan jag fyller år. Har kollat på olika körskolor och jag är inne på GoWheele de verkar bra, ska gå dit och kolla på torsdag när jag är ledig. Men tills fredag ska jag ha bokat första lektionen eller ha bokat en intensiv kurs utanför stockholm. men det är nu det gäller att ta körkortet IT´S TIME!
Jag är förkyld och seg men jag jobbar ändå. Man måste kämpa sig igenom förkylningen för jag kan inte bara ligga i sängen och dega. Men nu händer inte så mycket efter Chile resan. Jag vill och planerar en typ 1 års resa världen över funderar på att starta resan i London... typ åka dit och stanna där en månad elr nåt. Sen åka vidare till jag vet inte dit vinden tar mig, Men först vill jag tatuera mig eller det kanske vore bra om man gjorde det utomlands :P
Jag vill bort från Sverige ASAP.. vill ut och resa vill ut och lära känna awesome nya människor och se underbara platser i världen. Men mest av allt vill jag kunna göra det här för att när jag är gammal så kan jag titta tillbaka till min ungdom och känna ingen ångest över de saker jag inte gjorde eller inte hann göra.
Människor brukar fråga mig efter min 5års plan. Då brukar jag svara att jag vill resa gjorden runt, plugga och skaffa en bra utbildning för att sedan kunna skaffa ett bra jobb och sen ha fötterna på jorden och skaffa barn och sånt. De flesta brukar bli helt förvånade över att jag ens har en plan med mitt liv för det brukar tro att jag inte har det. Att jag är en "frispirit" som kommer gå vilsen i världen men NOWAY jag vet vart jag vill men vet ej hur jag ska ta mig dit.
Jag vet inte vad jag har gjort för att det här ska gå så här. Jag var ärlig när jag sa att jag inte var ute efter nåt förhållande som var långdistans förhållande. Vilket han också sa att han inte var ute efter det. Men ändå så säger han att jag ska lyssna på de gulligaste mest romantiska låtar jag har hört. Vad ska man göra när sånt händer? Hur är man ärlig med någon utan att såra personen?
Jag vill verkligen inte ha ett förhållande via Whatsapp, vill ha någon att krama, kyssa, skapa minnen med, osv. Men gud vad svårt det är när jag gillar att prata med männikan, han är rolig, söt, snygg, lätt att umgås med OCH så har han vunnit över alla som jag bryr mig om.
Vi har bara bra minnen tillsamans och vi hade en underbar tid tillsammans men vi båda visst att det här aldrig skulle fungera. What the f**k när blev allt så komplicerat? Ändå så har jag bara varit ärlig och sagt hur jag känner hela tiden och gång på gång förklarat att vi bara är i FRIENDZONE. Men när det här är ju bara JOBBIGT. Att veta att allt kan bli så fel men kännas så rätt.
Missförstå mig inte gillar honom hade en underbar tid med honom. Men visste från början att det här var en DEAD END ROAD. Ändå så kramar jag varje natt leksaken (FURBY) jag fick av honom, ta som idag jag har legat hela dagen i sängen och saknat honom så jag har legat med leksaken och gosat. Tänkt på honom en massa men när jag verkligen tänker efter med både med hjärtat och med hjärnan så ser jag honom som min vän. Någon jag alltid vill ha i mitt liv och ser ingen framtids förhållande med honom. VIlket gör mig lite ledsen för han är verkligen en underbar person och jag hoppas verkligen att han hittar nån han kan vara tillsammans med.
Låten han skickade idag ville dela med mig till er
A to much random 22 year old young adult. I am a hard working, crazy, money spending, daydreaming, "loveable", funny, daredevil,"sweet" and not from this planet person!
Here to write about too randome stuff. Everything from my work days to my chill/boring days at home.
Have fun :)
