frassebrasse

Vet inte om jag ska känna lättnad eller bara med sorg.

Vi har hopat till varje gång vi har hört telefonen ringa, bara för att kolla om vi får någon mer info om hur det är med min morbror. Nyheterna vi har fått var kanske inte de vi hade hoppats på då detvar dåliga nyheter men nu när mina mostrar och morföräldrar har hälsar på honom har de blivit lite bättre.

Vilket jag är jätte jätte tacksam för men man önskar förtfarande man kunde vara där kunna krama om dem och bara kunna vara med dem. 

 

Jag är min släkt tacksam att de förstår hur viktigt det är för oss att veta exakt vad som händer och inte håller saker ifrån oss. Dem  ger oss "the ugly truth" vilket är bra för är det nåt vi inte föstår så googlar vi oss fram till svsaret och där med hänger med. 

 

Men nu blir det så att jag ska försöka resa tankarna.